eeva-kaisa-ailusnuorin-silminEeva-Kaisa Ailus

Nuorin silmin valokuvia 1981-87

Ollessani lapsi harjoittelin tasapainoilua, en pelännyt korkeita paikkoja, rakastin vauhtia ja

harjoittelin tarkkuutta ja sorminäppäryyttä. Halusin lentää ilmassa, sukeltaa syvyyksiin.

Isäni heitti minua veteen ja opin sukeltamaan ja uimaan. Äitini pelasti minua neljännen kerroksen

parvekkeelta, kun istuin pellinpalan päällä heiluttelen jalkojani kaiteitten ulkopuolella.

Sain kameran isältäni 1972 joululahjaksi ja rupesin valokuvaamaan kavereitani.

Toisen kamerani sain ostetuksi isäni maksamilla elatusapurahoilla, jotka äiti oli minulle säästänyt asuessani

Tukholmassa. Kevät talvella 1981 kävimme valokuvaaja Claire Ahon kanssa ostamassa minulle Olympuksen

Regeringsgatanilta. Claire opetti minua pitämään kameraa, tarkentamaan, näkemään valon ja sen suunnan,

pimiötyöskentelyä, lehtikuvausta… Hän kirjoitti ruotsinsuomalaiseen lehteen ja minä kuvasin.

Sillä lailla tienasin hiukan taskurahoja. Päivät menivät kuvauksissa tai sitten pimiössä ja

iltasin piirsin, veistin tai maalasin mallia taidekoulussa.

Claire lähetti minut yksin kuvauskeikoille, pakkasi mukaani lamput ja statiivit ja kehotti minua esittelemään

itseni; fotograf Eeva Seimola.

Claire Aho menehtyi 2015, tarkalleen vuosi sitten.

Eeva-Kaisa Ailus

Nuorin silmin valokuvia 1981-1987

(Foton med ung blick 1981-1987)

När jag var barn övade jag att balansera, jag var inte rädd för höga platser, jag älskade fart och tränade precision och fingerfärdighet. Jag ville flyga högt, jag ville dyka djupt. Min pappa slängde mig i vattnet och jag lärde mig simma och dyka. Min mamma räddade mig från balkongen på fjärde våningen när jag satt på en plåtbit med benen hängande utanför räcket.

Jag fick en kamera av min pappa i julklapp 1972 och började fota mina kamrater. Min andra kamera lyckades jag skaffa med försörjningsbidraget som min pappa betalt och min mamma lagt undan åt mig när jag bodde i Stockholm. På vårvintern 1981 gick vi med fotografen Claire Aho till Regeringsgatan och köpte mig en Olympus. Claire lärde mig hålla kameran, att få in fokus och skärpa, att se ljuset och dess riktning, att jobba i mörkrum, att ta pressbilder….. Hon skrev i finska tidningar i Sverige och jag fotade. På det sättet fick jag lite fickpengar. Dagarna gick i mörkrummet och på kvällarna tecknade jag, formgav eller målade efter modell på konstskolan.

Claire sände ut mig på bilduppdragen, packade med lampor och stativ och uppmanade mig att presentera mig själv: fotograf Eeva Seimola.

Claire Aho dog 2015, för jämnt ett år sedan.